Vill du bli lycklig

– skaffa dig en trädgård!

Haiku – att fånga stunden

Om haiku som diktform finns mycket skrivet. Jag använder den till att fånga en känsla, en händelse eller en doft. Ibland kombinerar jag det med en bild.

 

söndagsmorgon
ler åt sensommarsolen och
dammtussarna

Livets mening
Meningen enkel:
att njuta av det goda.
Också fästingens.

”Hej, jag är livet,
kom och följ med en bit”
– så säger ingen.
Man får själv hitta vägen,
välja rätta stigarna.

Doften bättre än
resebyråkatalog.
Lavendel, Provence.

Det smaka pruppa!
Fisken var inte alls god –
inte ens med kanel

Skriven med inspiration från en 14-åring i min närhet

Sarkasmerna
gör sig allra bäst
kvar på tungan

The sarcasm
is better to keep
at the tip of the tongue

Nyss sken solen
nu säger vintern adjö
genom märg och ben.

Solvarm bänk, blundar.
Kyckling mellan tänderna
och skoskav 

Årets första gök,
i nyheterna sägs
inte ett ljud

Karin, januari 2006, som bildtext till en akvarell.

En stilla fjäril
beundrad i handflatan
spred sitt stoft av guld.
Strök över ögonlocken
sparade flykten en stund.

Allt går så himla fort.
Stilla. Räknar stjärnfall i
mörkrets hastighet.

vädrar sovrummet
bort alla världsnyheter
vårfågelkvitter

Semester i Bologna.
4 km vandring till katedralen San Luca.
Pelargångarna
förvånar turisterna
Tänk, dom som byggde!

För pilgrimmens skull
sexhundrasextiosex
valvbågar. Torrskodd.

Femton bönplatser
I röd kappa går kvinnan,
en söndagssyssla

Heroisk vandring
Möter några med glassar
Tar bussen tillbaks


brutna master och
förlorad last indriven
ögon fruktar hav
förhoppningar glimmar till
gömda i ett fruset skrin

stjärnan från himlen
landar i gryningen
gyllene vingar

fågeln i dammen
simmar lugnt, betraktar sitt
levnadsutrymme
ser mej om efter vingar
så jag kan återkomma

Alla lysmaskar
och stjärnorna på himlen
lever upp i natt.

Flyktiga stunder 
går sin väg. Går min egen 
och fångar dagen.

en sommarfluga
kliver i mitt ansikte
vaknar för tidigt

Morgonrusningen,
inkapslad i mitt revir; 
vill spränga gränser

Nuet förgängligt 
och enkelhet det svåra. 
Frostrosen försvann.
Triumfatoriskt 
över alla hustaken – 
drillar koltrasten. 
Silhuetten mot himlen 
tar rymden i besittning

Kaprifoldoften 
sträcker ut sig i natten. 
En ny dag i morgon.
Rådjuren mumsar
nya rosenknopparna,
ler väl inombords.

Snö får mej minnas
doft i vårvind, singlande
blad av körsbärsblom

Ett ensamt ljus kan
fylla ett hem med värme
Välkommen, hösten.

Höstledsnadens färg
gult – likt björklöv som dalat;
nej, som kantarell!

Is. Nyfrusen pöl
minner om en sommardag,
klirr i saftkaraff.

Brunmultnad blomma,
diamantprydd, gnistrar stolt
ljus från knaprig frost.

Mörkret sänkte sig,
precis som det alltid gör.
Plötsligt kom julen

Rensar vid husknut
och får av nässlan en kyss.
Vårsoppan lekte.

Syrenknopparna
nakna i förväntan,
vill klä sig i lila

Grållen har gjort sitt,
en stor morotsskörd i år.
Jordkällaren fylld.

Sommarskymningen
kräver ibland en kofta.
Allra helst en kram.

Ger du aldrig upp
du som får allt att darra,
högsommarhetta?
Finns under äppelträdet –
*inte ens skuggan i fred.

Soffan i bersån,
kaffe, kaka och en dikt 
-
det smakar sommar

Varm sommargrusväg
stegen i takt med varann –
likt våra hjärtslag

Husvagnsåkarnas
vindrutetorkare på,
Söker sommaren
Åker fram och tillbaka –
som om det skulle hjälpa

Luktärt mot väggen,
sommarens allra sista,
klänger i kylan

ljuden i natten;
ambulans, fyrverkeri,
dina snarkningar

En doft och känsla
väcker dagdrömmar till liv
förgyller nätter

Allt som jag har glömt
ropar i drömmen på hjälp –
vakna tätt intill

Du får inte gå –
jag ska följa efter dig
i dina drömmar.

Helt obekymrad
svävar i cirklar, samma
luft jag andas i

Tatueringar
ristat i själens boning
bleknar med tiden.
Tatuera mej igen –
vill ha mina bilder kvar

Vilar i tanken,
harmoni – ännu en stund
Väck mej tyst, långsamt
Tillvaron blir berikad
av vänskap och reflektion

Sökte oss inåt
Varma glas café au lait
Helt utan kallprat

Ögonen tåras
sa: ”Det var nog en vindpust”
Hjärtat som gråter

Ber om ursäkt och
säger att du älskar mej –
ord gör också gott

Fastän mitt hjärta
förgäves kallar på ditt –
en natt som denna
fyller oss kanske månen
med samma stilla glädje.
av Minamoto no Sane-akira

Aftonskymningen
rodnar av våra tankar
Tysta tillsammans.
Allt bör inte sägas högt
sa en glimt i ögonvrån.

Hur smärtsamt stark den
kärlek som aldrig yppas!
Ensam växer den –
en flamgul brandlilja lik
bland sommarfrodigt starrgräs.
av Sakano-e no Iratsume

Ubåtskatastrof
Här går jag och klagar på
slitna joggingskor…

Ung söt stockholmstjej
himlade med ögonen –
”Fett cool. Han´ba; Äh!”

Student i juni
sa: ”Å då ja ba hallå!”
Jag, medelålders?

Han leker data:
”Spränger sig, sicket pucko!”
Omvända världen

Aldrig en ny chans
att ge ett första intryck –
lönar sig att le

Epostpling; en kram
kommer utan förvarning.
Skicka flera mail!

Under bar himmel
morgonrodnaden skälver,
kudden frostnupen

Falken glider fram
mäktigt och ordlöst i skyn –
själv skriver jag dikt.

Tung specifik vikt
på välformulerad dikt.
Fjädern väger lätt

Stockrosen prunkar,
färgen inbjuder till fest
vill pollineras

Linfältet bländar
böljar som vatten,
kanske vilar sig himlen?

Måsens gälla skri –
klippan, horisontlinjen –
öppnar tankarna.
Går i vardagslunken, minns, ryser.
Själens välbehag.

En lång förmiddag
tänkte på duvan som satt
i min köksventil

Snabbt som ögat ger
synkroniska händelser
tankearbete

Swirl of golden dust,
the street-sweeping machine works
in early spring beam.
The cars doesn´t bother me
as I feel joy in my heart.

Tears in her eyes,
she says
”It must have been the wind”

Nude in the window.
She sees the moonlight
connects us lonely souls

Suddenly awake
honksound in the silent night –
end of footballmatch

Can´t participate
Hear the echoes in my brain –
soon Monday morning

By Karin April 21, 2002

Etegami – en tradition att kombinera dikt med bild. Ordet betyder bildbrev på japanska.

I en skön balans talar
droppar om för oss att
här finns förgången tid
och livgivande kraft

I en skön balans visar
ytspänningen oss sin konst att
ligga kvar och balansera
till dess solen torkar upp

I en skön balans böjs
ett grässtrå ner mot jorden
i väntan på att spira återigen
och vädja efter nästa regn

i väntan på att spira återigen

Allt kan jämföras
– mina tankar med
mammans som förlorat allt
i flykten
– min konsumtion med
kvinnan som handlar
för att bli lycklig
– mitt liv idag
med det jag har med mej
från min barndom
Allt tål att jämföras
men jag kan inte leva om mitt liv
ej heller leva någon annans


Likt en fjärils vädjan
från våta höstlöv,
redo att falla,
ropar sorgen efter plats
när ett tomrum fylls med liv

Strömmar av lycka
tvekar i hjärtat,
redo till kärlek.
”Nog finns plats för oss alla”,
svarar vackraste fjäril.

och vädja efter nästa regn