Vill du bli lycklig

– skaffa dig en trädgård!

Gott att leva

Hälsa och livsstil

Gôtt å leva

Livet är gôtt
Världen är stor
Här sitter vi
Jag och min bror
Fisken i sjön
Sover nog nu
Den är nog trött
Eller vad tror du?
Det ska va’ gôtt å leva
Annars kan det kvitta
Fint å leva
Annars kan det kvitta
Lätt å leva
Annars kan det kvitta
Spring inte runt och vela
Då sabbar du det hela
Spring inte runt och veva
Det ska va’ gôtt, gôtt, gôtt
Gôtt å leva!

Nä, vi sitter inte i Paris på ett kafé
Inte på en nattklubb eller bar i S.t Tropez
Och vi springer inte runt i Thailand och letar
Vi sitter bara här och metar

Det ska va’ gôtt å leva
Annars kan det kvitta
Fint å leva
Annars kan det kvitta
Lätt å leva
Annars kan det kvitta
Spring inte runt och vela
Då sabbar du det hela
Spring inte runt och veva
Det ska va’ gôtt, gôtt, gôtt
Gôtt å leva!

Livet är gôtt
Världen är stor
Här sitter vi
Jag och min bror
Fisken i sjön
Sover nog nu
Den är nog trött
Eller vad tror du?

Det ska va’ gôtt å leva
Annars kan det kvitta
Fint å leva
Annars kan det kvitta
Lätt å leva
Annars kan det kvitta
Spring inte runt och vela
Då sabbar du det hela
Spring inte runt och veva
Det ska va’ gôtt, gôtt, gôtt
Gôtt å leva!

Fyra dikter av Jan-Bo Bodén, (1936-2016)

Jag har gått genom tysta byar
under nattklara stjärnors ljus
Vandrat där tunga skyar vilat
mörkt över bygdens hus

Jag har fängslats av vårljusa dagar
och av den blommande sommarens doft
Känt hur porlande bäckars ljud mig behagar
Jag har sovit på höfyllda ladors loft

Ja, mycket har våren och sommaren givit
och minnena finns och mycket mig ger
Men om blott en önskan fanns kvar här i livet
är ändå att åter en höstdag jag ser


Det nattkylda gräset
svalkar mina bara fötter
när i gryningstimman jag går
Går mot den lockande stranden
där vågor har brutits i tusende år

Ett löv dalar mot marken.
Men, det hade ju nyss slagit ut?
Vilken kort tid det fick på jorden.
Hur hastigt ett liv tar slut


JOHAN

Du kom men din stund blev kort
Din hand kom oss aldrig nära
Vi kunde ej hindra att du drog dig bort
Bort från dina nära och kära

Du fick aldrig se morgonens ljus
ej heller se stjärnorna falla
Du fick aldrig leka som barn i vårt hus
Nej genast dig änglarna kalla

Men ditt liv blev ändå en del av vårt
och tungt ibland är vårt sinne
Ja vi skildes du Johan, och det känns svårt
Men med oss du för alltid är i vårt minne


Vinden

Vart far den? den vind
Som rufsar mitt grånande hår
Och får mina ögon att kisa
Spår den om ofred och död
Eller fred, eller kärlekens visa

Genom darrande asplöv den ilande far
Bort emot Vindö strömmar
Drömmande lämnar den mig kvar
Att drömma om det som en gång var
Min ungdoms ljuvliga drömmar

Vinden från ögat tar med sig en tår
När ungdomens tid jag ser för mitt inre
Tänk du vind som virvlat i tusende år
Kan du ej föra mig åter
Till de norrländska skogars sus
Det smärtar i själen och hjärtat gråter

Men plötsligt jag väcks ur min längtande dröm
Vad är det som sker? Har vinden nu mojnat?
Nej det är min käraste vän som ropar mitt namn
Och undrande hör om jag somnat

Jag reser mig upp från min bänk
Glad över henne känns att än leker livet
En näktergal börjar sin skymningssång
Och vinden de aftonrodnande trädtoppar smeker